Etisk kod för dietister



    Antagen vid Dietisternas Riksförbunds årsmöte 2005-04-03, översyn sker inför årsmötet 2007


    Innehåll
  • Inledning
  • Kodens syfte
  • Tillämpning och begränsning
  • Professionen
  • Yrkets mål
  • Yrkets uppgifter
  • Dietistens skyldigheter
  • Yrkesmässiga skyldigheter
  • Skyldigheter mot berörda parter
  • Skyldigheter mot patienten
  • Skyldigheter mot närstående (motsvarande)
  • Skyldigheter mot kollegor och andra yrkesgrupper
  • Skyldigheter mot arbetsgivaren
  • Skyldigheter mot samhället
  • Forskningsetik
  • Terminologi
  • Nutritionsbehandling

    Inledning
    Dietistens arbete utgår från människors grundläggande behov av energi och näring. Att få sitt energi- och näringsbehov tillgodosett är en mänsklig rättighet, oomtvistad och självklar också ur ett allmänmoraliskt perspektiv. Sjukdom och där till kopplad medicinsk behandling kan dock försvåra eller omöjliggöra för den enskilde att täcka detta behov utan hjälp samtidigt som sjukdomen i sig kan förändra behoven. Också sociala, psykologiska och kulturella faktorer påverkar förutsättningarna för ett optimalt energi- och näringsintag. Mat, måltid och ätande rymmer många dimensioner. Detta sammantaget utgör grunden för dietistens yrkesutövning.

    Det är i meningen dietist med skyddad yrkestitel som benämningen dietist används i denna kod. EFAD (European Federation of the Association of Dietitians) definierar klinisk dietist som en dietist med utbildning i klinisk nutrition och dietetik med ansvar för prevention och behandling av individer på institution och i samhället.

    Historik
    Från början var det ekonomiföreståndare och hushållslärare, som vidareutbildade sig till dietist. De första dietisttjänsterna i Sverige inrättades med början på 1960-talet, företrädesvis på de stora sjukhusen. 1978 startade en reguljär högskole- utbildning och därefter har yrkeskåren utökats och arbetsfältet har utvidgats. Dietister arbetar nu även i primärvård, kommuner, inom statliga verk, livsmedels- och läkemedelsindustri samt inom forskning. De flesta finns dock inom öppen och sluten hälso- och sjukvård och arbetar med nutritionsbehandling. Ursprungligen var arbetet till stor del inriktat mot livsstilsrelaterade sjukdomar. Under senare år har yrket breddats med tjänster till exempel inom högspecialiserad vård med inriktning mot prevention och behandling av malnutrition*. Dessutom har det totala antalet tjänster ökat.

    Nutrition
    Dietistens verksamhet baseras på nutrition*, som innefattar läran om energiomsättning och näringsämnen samt deras funktion i kroppen. Nutritionsbehandling* betraktas som en del av den medicinska behandlingen (SOS 2000:11). Inom vården kan nutrition ses ur olika perspektiv. För dietisten är huvudperspektivet nutritionsbehandling av patienten. Läkarens medicinska och sjuksköter-skans omvårdnadsperspektiv innefattar också ett perspektiv på nutrition. Gränserna mellan de olika perspektiven är ibland oklara och överlappande.

    Yrkesetik
    I sitt arbete har dietisten ett ansvar gentemot olika berörda parter. Ansvaret gentemot patienten är alltid det tyngst vägande för dietisten. Dietisten uppfyller detta ansvar bl.a. genom att grunda sin behandling på vetenskap och beprövad erfarenhet och genom att följa den vetenskapliga utvecklingen inom området. Dietisten ger sin behandling och information i en miljö som kräver samverkan och respekt mellan olika yrkesgrupper och där alla arbetar för ett gemensamt mål.

    Dietisten måste också i sitt arbete uppfylla yrkes-mässiga och professionella kvalitetskrav. Alla dessa olika krav är välmotiverade och ett etiskt gott arbete präglas av att de alla är uppfyllda så långt det är möjligt. De kan dock komma i konflikt och då behöva vägas mot varandra när man ska bestämma sitt handlande.

    Kodens syfte och disposition
    Dietisten möter i sitt arbete olika etiska problem. Som vägledning för den enskilda dietisten, men också för att klargöra vilka principer som Dietisternas Riksförbund (DRF) menar bör prägla dietistens arbete har DRF utarbetat denna etiska kod. Avsikten är också att väcka medvetenhet om etiska frågeställningar och problem i dietistens arbete och därmed bidra till en levande etisk diskussion inom kåren. DRF menar att en etisk kod innebär ett steg mot ett gemensamt värdesystem inom professionen.

    DRF:s yrkesetiska kod är disponerad på följande sätt. Först karakteriseras dietistens profession genom att yrkets mål och uppgifter beskrivs.

    Därefter anges ett antal skyldigheter som dietisten har, dels mot själva professionen och dels mot sådana parter som berörs av dietistens arbete: patienten, anhöriga, kollegor, olika yrkesgrupper som dietisten samverkar med, arbetsgivaren och samhället. Det är viktigt att betona att det inte bara är respekten för olika berörda parter som medför etiska krav på dietisten. Att inte sträva efter att uppfylla yrkets målsättning eller yrkets speciella kvalitetskrav är också att handla oetiskt. Kraven på kompetens och kvalitet är därför i en mening etiska krav.

    Tillämpning och begränsning
    En yrkesetisk kod kan aldrig vara komplett i den mening att alla etiska hänsyn som dietisten måste ta skrivs ut i texten eller formuleras som regler. Verkligheten är alltför komplex för att detta ska vara möjligt. I en enskild situation kan olika etiska krav och skyldigheter komma i konflikt med varandra och inte vara möjliga att uppfylla samtidigt. Koden kan inte heller ge fullständiga svar på hur vägningar i sådana fall ska göras. Allmänt gäller dock att hänsyn till patienten väger tyngre än hänsyn till andra berörda. Likaså gäller att dietisten inte får göra avkall på de rent yrkesmässiga kraven. Vägningarna i det enskilda fallet måste dock överlåtas till dietistens eget omdöme. Detta innebär inte att formulerandet av olika hänsyn och krav i en kod blir oviktigt. Tvärtom är formulerandet av speciella krav relaterade till berörda grupper eller till yrket en hjälp och en god utgångspunkt när det gäller både att uppmärksamma etiska problem i det egna arbetet och beskriva och analysera problemet för att sedan komma vidare till en lösning.

    Den etiska koden förutsätter att dietisten i sitt arbete respekterar gällande lagar och förordningar. Koden är inte ett juridiskt dokument. Dess regler är snarare ett komplement till vad lagen föreskriver.

    I denna kod används genomgående patient som benämning på den person som mottar dietistens åtgärder. I vissa sammanhang kan andra benämningar vara vanliga och mer lämpliga. Det etiska innehållet i koden kan givetvis också uttryckas med hjälp av dessa benämningar.

    Professionen

    Yrkets mål
  • att främja människors hälsa och livskvalitet genom såväl preventiva som behandlande nutritionsåtgärder.

    Yrkets uppgifter
  • att förebygga och lindra sjukdom/symtom med hjälp av nutritionsbehandling genom oral och/eller enteral alternativt parenteral nutrition.

  • att informera och utbilda i nutritionsfrågor.

  • att vara en kunskapsresurs för hälso- och sjukvården och samhället i nutritionsfrågor.

  • att delta i och beakta forskning inom nutritionsområdet.

    Dietistens skyldigheter

    Yrkesmässiga skyldigheter
  • att ge behandling eller information utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

  • att bemöda sig om att vid samtal med patienter och personal, vid informationstillfällen, i skriftliga publikationer eller vid kontakter med media alltid hålla sig till ett inom professionen etablerat och accepterat språkbruk.

  • att i offentliga sammanhang och vid kontakt med media vara medveten om att man företräder professionen och uppfattas som en representant för denna och därför vinnlägger sig om saklighet och en seriös framtoning.

  • att inse komplexiteten i sjukdomsprocesser samt gränsen för den egna kompetensen och dietistens roll i behandlingen.

  • att söka råd och inhämta kunskap från kollegor och från andra professioner då så krävs.

  • att dokumentera nutritionsbehandlingen.

  • att överföra relevant information till för behandlingen berörda mottagare.

  • att inte låta dietistens uppgifter och arbete användas för att svara mot andra behov hos patienten.

  • att vidmakthålla sin egen kompetens genom att kontinuerligt följa vetenskaplig litteratur och annan facklitteratur inom nutritions- området, relevanta medicinska områden samt genom att deltaga i fortbildning.

  • att inte låta sin behandling och information styras av tankar på egen vinning.

  • att inta ett rationellt och kritiskt förhållningssätt gentemot olika former av marknadsföring och information, och vara medveten om de kommersiella intressen som styr delar av informationsflödet.

    Skyldigheter mot berörda parter
    Skyldigheter mot berörda parter gäller oberoende av parternas kön, ålder, ras, hudfärg, sexuell läggning, religion, politisk och social tillhörighet.

    Skyldigheter mot patienten
  • att se patienten som en autonom varelse, dvs uppfatta patienten som självbestämmande i frågor som rör hans/hennes liv.

  • att alltid informera sig om patientens diagnos, behandling och behov samt om de faktorer i patientens situation som kan påverka utformningen av nutritionsbehandlingen.

  • att ge råd och föreslå behandling utifrån egen professionell kunskap och erfarenhet och utifrån kunskaper om patientens önskningar och situation.

  • att i behandlingen respektera patientens önskemål så långt det är förenligt med professionens krav.

  • att väga konsekvenserna av nutritionsbehandlingen mot konsekvenserna av övrig behandling av patienten, så att det goda utfallet av helheten alltid sätts främst.

  • att beakta att det finns situationer där det är bättre att avbryta eller inte initiera en nutritionsbehandling.

  • att aktivt stödja och uppmuntra patienten i nutritionsbehandlingen och så långt det kan uppfattas meningsfullt söka med information motivera patienten att genomföra eller fullfölja behandlingen.

  • att förvissa sig om att den behandling som genomförs sker med patientens informerade samtycke, vilket innebär att patienten är beslutskompetent, förstår informationen och att inget tvång föreligger vid patientens samtycke. När patienten är ett barn inhämtas informerat samtycke av vårdnadshavare. När barnet självt är moget att ge samtycke så måste man också inhämta det, vid sidan av vårdnadshavarens samtycke. När patienten är en vuxen som inte är beslutskompetent inhämtas informerat samtycke från närstående eller förmyndare. Om sådan inte finns eller om vårdintyg, enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård föreligger, vilar ansvaret för beslut om behandling på dietisten och patientansvarig läkare.

  • att behandla uppgifter om patienten konfidentiellt och iaktta den lagfästa tystnadsplikten. Överföring av information utöver den yrkesmässiga skyldigheten får ske endast med patientens medgivande.

    Skyldigheter mot närstående (motsvarande)
  • att gentemot närstående vara tydlig att man företräder patienten.

  • att med patientens medgivande informera berörd närstående om behandlingen.

  • att med patientens medgivande göra närstående delaktig i genomförandet av behandlingen.

    Skyldigheter mot kollegor och andra yrkesgrupper
  • att verka för ett förtroendefullt samarbete för gemensamma mål.

  • att samarbeta med kollegor eller andra yrkesgrupper för att på bästa sätt främja patientens intressen.

  • att klargöra det egna kompetensområdet och uppfylla det ansvar som följer av detta.

  • att respektera andra yrkesgruppers kompetens och ansvarsområden.

  • att bistå andra dietister eller företrädare för andra yrkesgrupper med råd, kunskaper och erfarenheter, när så efterfrågas.

    Skyldigheter mot arbetsgivaren
  • att följa arbetsgivarens riktlinjer och visa lojalitet mot arbetsgivaren så långt detta är förenligt med yrkesetikens övriga krav.

    Skyldigheter mot samhället
  • att utifrån sin kompetens baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet inför samhället, främst genom information, ta ansvar i frågor som rör nutrition och nutritionsbehandling.

    Forskningsetik
  • När dietisten bedriver forskning är hon/han skyldig att följa lagen om forskningsetisk prövning samt de etiska regler och riktlinjer som gäller för medicinsk och samhällsvetenskaplig forskning i Sverige.

  • När forskning sker i samband med vård skall patientens väl och rättigheter alltid sättas före forskningens krav.

  • För forskning som utförs i utbildningssyfte har handledaren ytterst ansvaret för att de forskningsetiska aspekterna beaktas.


    Terminologi
    Nedan definieras ett antal nyckeltermer som ofta används i dietistens arbete och som även används i den etiska koden för dietister. Många av de ord som definieras förekommer även i vardagliga sammanhang men då i varierande betydelse. För dietistens fackområde krävs dock en mer stringent terminologi. Listan kommer efterhand att utökas och definitionerna att vidareutvecklas. Termlistan är utarbetade av arbetsgruppen för etisk kodex inom DRF.

    TermDefinition
    Artificiell nutritionEtt internationellt samlingsbegrepp för artificiell tillförsel av näring dvs enteral och parenteral nutrition.
    BerikningTillsats som ökar matens innehåll av energi och/eller näring, antingen via enskilda näringsämnen, med hjälp av livsmedel eller specialprodukter.
    DietetikLäran om specialkost och anpassad kost och dess betydelse fysiologiskt och patofysiologiskt.
    Enteral nutrition (EN)I denna terminologi definieras EN som artificiell näringstillförsel via mag-tarmkanalen (nasogastrisk sond, gastrostomi och jejunostomi). EN kan även användas i en vidare bemärkelse och inkludera oralt intag.
    Food(s) for special medical purposes (FSMP)Food(s) for special medical purposes är livsmedel för speciella medicinska ändamål som indelas i följande tre kategorier.
    a) Kompletta - näringsmässigt kompletta livsmedel med en standardiserad näringssammansättning som om de används enligt tillverkarens anvisningar kan utgöra den enda näringskällan för de personer som de är avsedda för.
    b) Kompletta sjukdomsspecifika - näringsmässigt kompletta livsmedel med en sammansättning som är särskilt anpassad för en viss sjukdom, åkomma eller medicinskt tillstånd, och som om de används enligt tillverkarens anvisningar kan utgöra den enda näringskällan för de personer som de är avsedda för. Kan också användas som ersättning för en del av kosten eller som ett komplement till patientens diet.
    c) Icke kompletta - näringsmässigt ej kompletta livsmedel med en standardiserad näringssammansättning eller en sammansättning som är särskilt anpassad för en viss sjukdom, åkomma eller medicinskt tillstånd och som inte är lämpliga att använda som enda näringskälla. Kan också användas som ersättning för en del av kosten eller som ett komplement till patientens diet. (Se EU-direktiv1999/21/EG och Mat och Näring för sjuka i vård och omsorg, Livsmedelsverket, 2003).
    KostDen blandning av olika livsmedel, dvs mat och dryck som intas dagligen.
    KostbehandlingBehandling med hjälp av kost för att förebygga, lindra eller bota sjukdom/symtom. Se bild.
    KostinformationÖverföring av generell kunskap om kost till enskild, grupp eller befolkning.
    KostrådKonkret förslag på tillvägagångssätt avseende kostförändringar.
    KostrådgivningÖverföring av generell eller specifik kunskap om kost kombinerat med konkret förslag på tillvägagångssätt avseende kostförändringar.
    KosttillskottTillskott av näringsämne vanligen i form av tabletter, kapslar eller mixtur.
    KosttilläggProdukter som används som ett komplement till den vanliga maten när den inte räcker till för att tillfredsställa behovet av energi och/eller näring. Se SÄR-NÄR och FSMP. Orden flytande kosttillägg och näringsdryck används ofta synonymt.
    MalnutritionEtt tillstånd av obalans mellan intag och förbrukning av näringsämnen som medför ett tillstånd av ökad sjuklighet. Den vanligaste formen av undernäring i svensk sjukvård är orsakad av en kombination av energi- och proteinbrist, protein-energi malnutrition (PEM).
    MatFöda för människor.
    MellanmålLivsmedel som intas mellan huvudmåltiderna.
    NutritionLäran om energiomsättning och näringsämnen samt deras funktion i kroppen. Nutrition innefattar också näringsbehov, livsmedelskonsumtion och kostvanor samt sambandet mellan kost och sjukdom. Vidare ingår de åtgärder som dietisten vidtar utifrån denna kunskap.
    NutritionsbehandlingBegreppet nutritionsbehandling innefattar många olika aspekter och dimensioner. I figur 1 illustreras schematiskt själva processen samt ordningen för dem i de ingående delarna. I figur 2 beskrivs övergripande de olika terapiformer som nutritionsbehandlingen kan innehålla.
    NutritionsdiagnosDen diagnos som ligger till grund för nutritionsbehandling. Klassificeras med ICD10-koder. Kan sammanfalla med medicinsk diagnos, men behöver inte göra det.
    NäringsdryckSe kosttillägg. Ordet näringsdryck används även för egentillverkade drycker.
    NutritionsstödTillförsel av näringsämnen till patient på annat sätt än vanligt ätande. Inkluderar inte vätsketerapi i syfte att normalisera kroppsvätskor och återställa elektrolytbalansen.
    Parenteral nutrition (PN)Tillförsel av näring via perifer/central ven. Kan variera med avseende på substrat och innehålla allt från enbart glukos till mer fullständig näringstillförsel inkluderande även amino- och/eller fettsyror.
    SpecialkostMat vid specifika sjukdomstillstånd. Dialyskost, fettreducerad kost, glutenfri kost, laktosreducerad kost och proteinreducerad kost definieras som specialkost. (enligt Mat och näring för sjuka i vård och omsorg, Livsmedelsverket, 2003)
    Livsmedel för särskilda näringsändamål. SÄR-NÄRLivsmedel för särskilda näringsändamål. Här avses livsmedel som på grund av särskild sammansättning eller tillverkningsmetod skiljer sig från övriga livsmedel och som är särskilt lämpliga för personer som behöver speciell kost. (Se Mat och Näring för sjuka inom vård och omsorg, Livsmedelsverket 2003).
    Total parenteral nutrition (TPN)Patientens fullständiga energi- och näringsbehov är tillfredsställt via nutrition i perifer/central ven.


    Nutritionsbehandling
    Begreppet nutritionsbehandling innefattar många olika aspekter och dimensioner. I figur 1 illustreras schematiskt själva processen och 2 beskrivs övergripande de olika terapiformer som nutritionsbehandlingen kan innehålla.



    Denna kod är utarbetad av Dietisternas Riksförbund (DRF) 2005, version 1.Lilla Nygatan 14, Box 2026, 103 12 Stockholm

    I arbetsgruppen för etisk kodex och terminologi ingår: Elisabet Rothenberg, Ninni Wärenstam-Löfgren, Marlene Olivares-Dahlby, Ylva Orrevall, Maria Magnusson samt Professor Bo Petterson.