Förslag till ny föreskrift om särskilda behörigheter - remissvar | ||||
|
Med anledning av rubricerad remiss beträffande förslag till områdesbehörigheter och meritkurser för antagning till utbildning inom högskolan avger vi, Dietisternas Riksförbund (DRF), följande remissvar. DRF vill påpeka att de krav som anges i förslaget för att antas till utbildning som leder till dietistexamen inte är tillräckliga för att utbildningen skall följa yrkets utveckling och de krav som måste ställas utifrån målsättningen "god och säker vård"(SoS), det vill säga evidensbaserad vård.
Bakgrund Ursprungligen var dietistens arbete starkt inriktat på livsstilsrelaterade sjukdomar, något som dock förändrats avsevärt över tid. Under senare år har en utökning av tjänster skett framför allt inom högspecialiserad slutenvård med inriktningen mot prevention och behandling av malnutrition (undernäring) inom t ex kirurgisk och onkologisk vård. Arbetet har således i ökad omfattning kommit att innebära nutritionsbehandling av allvarligt somatiskt sjuka patienter ofta med så kallad artificiell nutrition (sondnäring och näringsdropp) som ordinerad terapiform. Evidensbasen för nutritionsbehandling har blivit allt mer solid, emellertid återstår fortfarande mycket forskning för att fastställa vetenskapligt förankrade diagnosspecifika, behandlingsprinciper när det gäller ett antal tillstånd. Nutritionsbehandling Nutritionsbehandling betraktas som en del av den medicinska behandlingen (SOS 2000:11).Yrkesutövningen vilar därför på medicinsk och naturvetenskaplig grund. Den unika kompetensen utgör syntesen av kunskap beträffande näringslära och näringsbehov i kontexten av hälsa och sjukdom. Förståelsen för biokemiska, fysiologiska och patofysiologiska processer är fundamental för yrkesutövningen. Dietisten besitter specifik kunskap för att utreda och behandla tillstånd som klassificeras med nutritionsdiagnos. Inom kunskapsområdet ligger att behärska ätandets samtliga dimensioner, befintliga nutritionsterapier samt förmåga att ordinera en för individen specifikt avpassad behandling. Inom vården finns olika perspektiv på nutrition: " Läkaren företräder det medicinska perspektivet " Sjuksköterskan företräder omvårdnadsperspektivet " Dietistens huvudsakliga perspektiv är nutritionsbehandling Därför måste utbildningen ge dietiststudenterna en tydlig yrkesidentitet och känsla för yrkets roll i relation till andra yrkesutövare inom hälso- och sjukvård. Nutritionsbehandling blir alltmer specialiserad, utvecklingen går fort och nya terapimöjligheter för behandling tillkommer ständigt. Artificiell nutrition innebär olika typer av avancerade terapiformer som kräver gedigen kunskap i fysiologi och biokemi. Utvecklingen har inte avspeglats i utbildnings- och kunskapsnivå i nutritionsfrågor bland läkare och sjuksköterskor, vars kunskapsnivå på detta område generellt är låg. Dietisten, vars huvudsakliga perspektiv utgörs av nutrition, fyller alltså en viktig roll som bärare av kunskap inom detta område. Dietisten har nu dessutom legitimerats för att bära ansvar för nutritionsbehandling. Mot bakgrund av dessa krav måste utbildningen anpassas så att studenten erhåller adekvata kunskaper och färdigheter. Till yttermera visso måste studenten bibringas gedigen vetenskaplig grund, för förmåga till kritiskt tänkande och metodkunnande, vilket också gagnar förutsättningarna för forskarutbildning. Behandlingsinriktad forskning är fortfarande eftersatt på nutritionsområdet. Utbildningen i framtiden Dietistyrket är ett hälso- och sjukvårdsyrke på medicinsk/naturvetenskaplig grund. Utbildningen bör spegla detta liksom gränssnittet mot övriga nödvändiga beståndsdelar såsom livsmedels-, beteendevetenskap m.m. Studenterna måste ges möjlighet att utveckla en tydlig yrkesidentitet och känsla för yrkets roll i relation till andra yrkesutövare inom hälso- och sjukvård. Ser man till förutsättningarna för att vara behörig att antas till utbildningen i ett internationellt perspektiv kan nämnas att länder som Norge, Finland, Irland samt Storbritannien har antagningskrav högre än eller motsvarande de krav DRF anser vara en förutsättning för att klara kraven för yrkesutövningen. DRF har tidigare i detalj yttrat sig i frågan och håller fortfarande fast vid att behörighetskurserna lägst bör vara: " Kemi 2, " Biologi 2, " Matematik 3, " Svenska 2, " Engelska 5 " Samhällskunskap 1 Lämpliga meritkurser är då: " Engelska 6 " Samhällskunskap 2 Enligt Högskoleverkets förslag delar utbildningar som leder till arbetsterapeut-, audionom-, dietist-, röntgensjuksköterske- samt sjuksköterskeexamen områdesbehörighet (nr 16). DRF ifrågasätter lämpligheten av att samla dessa utbildningar under samma områdesbehörighet. Utöver det faktum att vi anser att behörighetskraven i förslaget är otillräckliga finner vi det stora antalet meritkurser mycket olyckligt. Det blir inte tydligt för den blivande dietiststudenten vilka meritkurser som i första hand är att föredra för att få ut så mycket av utbildningen som möjligt. För att göra det tydligt och hjälpa den blivande dietiststudenten att förbereda sig på bästa sätt bör meritkurserna rangordnas och tilldelas olika meritpoäng efter relevans för respektive utbildningsprogram. För dietistutbildningen borde då Kemi 2, Biologi 2 samt Matematik 3 generera högst meritpoäng. Detta skulle vara en betydligt större hjälp till den blivande studenten jämfört med det nuvarande förslaget. Idealiskt vore dock som redan nämnts att istället inkludera dessa tre kurser bland behörighetskurserna. Högskoleverket skriver att de beaktat att det så långt det går skall vara möjligt att söka direkt från gymnasieskolan till högskolan utan att behöva komplettera sin utbildning för att man saknar kurser för behörighet. Dessutom skriver man att målet är att det nya systemet ska vara klart i tid för att de som först berörs av det ska kunna planera sitt gymnasieval så att de senare blir behöriga till den högskoleutbildning de tänkt sig. Självklart så har alla inte en kristallklar plan för vad de vill läsa i framtiden när de står i begrepp att göra sitt gymnasieval och givetvis är det positivt om systemet är så enkelt och smidigt som möjligt men det får inte vara på bekostnad av högskoleutbildningens kvalitet och utvecklingsmöjligheter. Det är uppenbart att olika yrkesprofessioner blir allt mer specialiserade samtidigt som nya yrkesfunktioner ständigt tillkommer. Detta är något som utbildningssystemet måste relatera till i allt högre grad. Mer specifika behörighetskrav för inträde till universitetsutbildningar borde vara att föredra framför breda och generella. Det skulle såväl individ som samhälle vinna på. Med stöd av de synpunkter på behörighetskrav som redovisats ovan hemställer vi att högskoleverket beaktar dessa. För Dietisternas Riksförbund Elisabet Rothenberg | ||||