Dietisternas riksförbund mat hälsa kostråd övervikt näringslära nutrition undernäring

Remissvar

Angående merkostnad för maten för njursjuka med dialysbehandling
BERÄKNINGSUNDERLAG FÖR MERKOSTNAD AV MAT VID DIALYS
SVAR GÄLLANDE ”MERKOSTNADSBERÄKNINGAR FÖR SPECIALKOSTER” iNKOMMEN TILL DRF (DIETISTERNAS RIKSFÖRBUND) 2009-10-07
Förslag till ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1993:21) om näringsvärdesdeklaration och (SLVFS 1997:30) om vissa livsmedel avsedda att användas i energibegränsad kost för viktminskning
Trygg med vad du äter - nya myndigheter för säkra livsmedel och hållbar produktion, SOU 2009:8
Remiss- Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården
Kostråd för gravida och ammande. Handledningen för barnmorskor
Remissvar Dnr 1054/2008
Socialstyrelsens föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården.
Förslag till ändring av livsmedelsverkets föreskrifter om modersmjölksersättning och tillskottsnäring
Revidering av kursplaner i vissa ämnen.
Yttrande angående ”Förslag till ändring av Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa livsmedel avsedda att användas i energibegränsad kost för viktminskning” Diarienummer 3811/07
Remissvar ang. Rekommendationer för hälsofrämjande, förebyggande och behandlande insatser mot övervikt och fetma hos barn och ungdomar i Västra Götaland.
Remiss Dnr 3083/06: Reviderad standard om Glutenfria livsmedel
SYNPUNKTER PÅ FÖRSLAG TILL FÖRESKRIFTER OM BERIKNING AV LIVSMEDEL
Förslag till ny föreskrift om särskilda behörigheter - remissvar
YTTRANDE ÖVER KONSULTATIVT DOKUMENT OM REVIDERING AV VISSA TEKNISKA FRÅGOR I DIREKTIVET OM NÄRINGSVÄRDEDEKLARATION, 90/496/EEG
Yttrande angående socialstyrelsens riktlinjer för strokesjukvård 2005
Underlag för Handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet i befolkningen. Yttrande över de insatser som berör den Konsumentpolitiska strategin.
Yttrande angående "Föreslagna insatser till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet"
Dietistens roll i primärvården
Förslag till ändrade föreskrifter om märkning med viss symbol ("nyckelhålsmärkning")
Remissvar SOU 1999:149. Betänkande av Utredningen om sjukvårdsupphandling
Remissvar "Näringsproblem i svensk sjukvård"
Slutbetänkandet (SOU 2000:91) Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan
Remiss CL 2001/19-FL om närings- och fysiologiska påståenden steg 3
Revidering av direktivet om näringsvärdesdeklaration 90/496/EEG
Genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingrediernser, diarienr: 1336/02, Saknr 31
Förslag till förordning om berikning m.m.
Remiss Codexförslag till riktlinjer om vetenskaplig grund för hälsopåståenden "Proposed Draft Recommendations on the scientific Basis of Health Claims" CX/NFSU 03/9. Diarienummer 2719/02
"Klinisk Nutrition - Nationella Riktlinjer"
Förslag till förordning om tillsättning av vitaminer och mineralämnen och av vissa andra ämnen i livsmedel.

Angående merkostnad för maten för njursjuka med dialysbehandling

Konsumentverket/KO
Att: Gunnar Larsson
Box 48
651 02 Karlstad

080704

Konsumentverket inledde ett arbete år 2005 med att ta fram ett underlag för beräkning av merkostnad för maten för njursjuka med dialysbehandling. Dietisternas Riksförbunds Referensgrupp i Njurmedicin (för närmare presentation, se http://www.drf.nu/njurmedicin/) hade i samband med detta kontakt med KO och har sedan dess via halvårsvisa telefonsamtal, erbjudit sin hjälp i arbetet med merkostnadsberäkningen. En anledning till referensgruppens engagemang är att dietister inom njursjukvård runt om i Sverige ofta kontaktas av Försäkringskassan med frågor rörande merkostnad för dialyspatienter. Det finns en pågående diskussion bland dietister inom njursjukvården om hur beräkningen skall göras och vad uppgifterna om merkostnad skall baseras på.

Efter en diskussion under Referensgruppens senaste styrelsemöte i april 2008, beslutades att denna fråga inte kommer att bevakas aktivt. Orsaken till det är att gruppen inte har sett något resultat av sina ansträngningar att föra ärendet framåt och att gruppen saknar tid och resurser att ensidigt bevaka frågan.

Vår förhoppning är att arbetet med beräkningen för merkostnad för maten kommer att återupptas för att säkerställa att alla dialyspatienter får en adekvat och enhetlig nutritionsbehandling, oavsett var i landet de bor. Referensgruppen bidrar gärna med sin kunskap inom området om/när KO beslutar att fortsätta arbetet.

Med vänliga hälsningar
Dietisternas Riksförbunds Referensgrupp i Njurmedicin
Kontakt och adresser, se ”medlemmar” www.drf.nu/njurmedicin/

CC:
Vilhelm Nordenanckar, Konsumentverket
Ingrid Hallstan, Konsumentverket
Magnus Liefvendahl, Försäkringskassan; Enheten för sjukförsäkring och funktionshinder
Njurförbundet

BERÄKNINGSUNDERLAG FÖR MERKOSTNAD AV MAT VID DIALYS Ursprunglig beräkning gjordes 2002

Genomsnittlig längd för män respektive kvinnor i Sverige i åldern 16-84 år 1996 togs fram ur tabell från SCB. Utifrån det kunde kroppsvikt med BMI 25 räknas fram för män och kvinnor. Det blev 80 kg för män och 68 kg för kvinnor. Därefter räknades proteinbehov fram med utgångspunkt från rekommendationen 0,8 g protein/kg/dag för friska. Utifrån detta beräknades sedan det ökade proteinbehovet vid dialys fram (1,2 g kg/dag) vilket gav en siffra på 32 g extra protein för en man och 27 g extra för en kvinna. Det gav ett ökat behov på i snitt ca 30 g extra protein per dag för en dialyspatient. 30 g protein motsvarar 150 g kött (nötkött, fläskkött eller pålägg). Kostnad för inköp av 150 g nöt- eller fläskkött eller pålägg undersöktes i en butik i Tibro som visat sig ha medelpriser i en prisundersökning gjord i feb 2002 för Skaraborgs län. Den genomsnittliga kostnaden beräknades till 18.50 kr/dag.

Det ökade proteinintaget bör täckas med kött eller fisk då protein från (förhållandevis billiga) mjölkprodukter ej är lämpligt vid dialys då dessa livsmedel innehåller mycket fosfat.

UPPDATERING AV BERÄKNINGSUNDERLAG GJORT 2009

Kurator Ingela Fagerström, njurmedicin i Skövde, har på eget initiativ räknat upp beräkningen från 2002 med 2 kr dvs från 18.50 kr/dag till 20.50 kr/dag. Dessa 2 kr motsvarar ca 10% ökning och innefattar ökat prisbasbelopp och prisökning av köttvaror. Mer detaljerad beskrivning av hur beräkningen gjordes har undertecknad tillgång till. Kuratorn i Skövde tänker sprida denna uppdaterade beräkning till sina kollegor inom njurmedicin i Västra Götalandsregionen. Om försäkringskassan inte godtar den får de, enl kuratorn, räkna ut prisökningen själva.

SVAR GÄLLANDE ”MERKOSTNADSBERÄKNINGAR FÖR SPECIALKOSTER” iNKOMMEN TILL DRF (DIETISTERNAS RIKSFÖRBUND) 2009-10-07

DRF har nu sammanställt svaren från kliniskt verksamma dietister i landet gällande Konsumentverkets fråga om merkostnader för specialkoster.
Det finns en mängd olika koster som används för att behandla sjukdomstillstånd. Grunden för ersättning bör baseras på en av läkare ställd diagnos med påföljande ordination, där specialkosten syftar till att behandla eller förhindra sjukdomssymtom, samt ge en optimal förutsättning för ett aktivt liv med god livskvalitet och hälsa. De koster som DRF: s dietister tycker skall ingå för beräkning av merkostnader för vuxna över 16 år är:

Proteinrik kost vid dialys
Dialyspatienter har en merkostnad för maten, då det rekommenderade proteinintaget är högre än normalt och bör vara > 1,2 gram per kg kroppsvikt/ dygn, samtidigt som energiintaget bör vara minst 35 kcal/ kg kroppsvikt/dygn. Merkostnaderna för maten är ett problem för patienterna som oftast är mycket sjuka. Matkostnaderna diskuteras flitigt av behandlande dietister, läkare och patienter.

Komjölksproteinfri kost

Multiallergikost
Patienter med allergi och överkänslighet mot flera olika födoämnesproteiner (baljväxter, ägg, fisk, spannmål, mjölk o.s.v) är hänvisade till dyrare livsmedelsalternativ och också beroende av produkter med bra näringsmässig kvalitet, då många vanliga, viktiga livsmedel måste uteslutas. Beräkningsunderlaget bör vara adderande ju fler allergier som ingår.

Glutenfri kost samt kost vid allergi mot vete och andra sädesslag: Subventionerna kring denna kost varierar stort och i vissa delar av landet förekommer inga subventioner alls. Hänsyn bör tas till merkostnaderna då det finns medicinska skäl att äta glutenfritt. Patienterna har en merkostnad på några tusenlappar om året. Extra fördyrande är det för diabetespatienter med celiaki. Dessa patienter kan inte alltid välja de mest prisvärda glutenfria produkterna, utan måste välja produkter som också lämpar sig för diabetiker. Dubbeldiagnosen celiaki och diabetes är vanlig.
Patienter med allergi mot olika sädesslag är ofta hänvisade till naturligt glutenfria produkter och har därmed också högre kostnader för sin mat.

Fettreducerad kost
Den extrema FR 40 g- kosten, avsedd för exempelvis korttarmspatienter medför extra kostnader. Patientgruppen har svårt att få hela energibehovet från vanlig mat och får oftast kostnadsfri parenteral stödnutrition samt kosttillägg som är subventionerade. Möjligen kan merkostnaden jämna ut sig, men det enskilda patientfallet avgör hur stora merkostnaderna slutligen blir.

Dalsjöfors 29/11 2009

Dietisternas Riksförbund
Pia Nevala Westman

Förslag till ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1993:21) om näringsvärdesdeklaration och (SLVFS 1997:30) om vissa livsmedel avsedda att användas i energibegränsad kost för viktminskning

Remissvar
2009-08-11 , dnr 1896/2009

SLV
Att: Leo Jager
Box 622
751 26 UPPSALA

Generellt lättläst och bra.
Det är bra att fler näringsämnen kommer att deklareras i framtiden, samt att RDI har ändrats till aktuella siffror.
Vi undrar varför molybden ska deklareras?
Det vore bra om bakgrunden till just föreslagna näringsämnen kunde redovisas.
Välkomnar att ordet kostfiber ersätts med fiber (det är väl det begrepp människor i dagligt tal använder sig av), det kommer att förenkla.
Vidare är det också välkommet med nya omräkningsfaktorer för beräkning av energivärde, framför allt gällande fiberrika livsmedel.

för Dietisternas Riksförbund
Karin Fritz

Trygg med vad du äter - nya myndigheter för säkra livsmedel och hållbar produktion, SOU 2009:8

2009-05-26

Jordbruksdepartementet

Remiss 2009-02-19, Jo2009/437

Sammanfattning
Jordbruksdepartementet har genom betänkande SOU 2009:8 givit Dietisternas Riksförbund (DRF) möjlighet att yttra sig över förslag på nya myndigheter för säkra livsmedel och hållbar produktion (dnr Jo2009/437). Förbundet tackar för möjligheten att avge synpunkter. DRF anser det positivt att Livsmedelssäkerhetsmyndigheten förslås få ansvaret för att verka för goda matvanor i befolkningen och för att samordna statliga myndigheters information i näringsfrågor gentemot allmänheten. Vi anser emellertid att ansvaret för nutritionsfrågor bör tydliggöras ytterligare. I betänkandet föreslås att den nya myndigheten skall heta Livsmedelssäkerhetsmyndigheten. DRF anser att detta namn inte visar på bredden i myndighetens ansvarsområde. Det betonar endast ansvaret för hälsorisker förknippade med livsmedel. Ett namn som exempelvis Myndigheten för livsmedel och hälsofrämjande matvanor skulle även inkludera och betona uppgiften att verka för hälsofrämjande kostvanor.

Förutom att utforma rekommendationer, riktlinjer och generella råd inom området nutrition till friska bör det även ingå i Livsmedelssäkerhetsmyndighetens uppgifter att tillhandahålla en livsmedelsdatabas med energi- och näringsinnehåll för livsmedel.

Författningsförslag Livsmedelssäkerhetsmyndigheten
DRF anser att det i 1§ i författningsförslaget bör framgå att Livsmedelssäkerhetsmyndigheten även ska verka för hälsofrämjande matvanor. Begreppet säkra livsmedel infattar inte med nödvändighet kostvanor som har betydelse för hälsa på längre sikt. I §2 anges att Livsmedelssäkerhetsmyndigheten ska ha ansvar för kost- och nutritionsfrågor och verka för goda matvanor men detta framgår inte tydligt i formuleringen av Livsmedelssäkerhetsmyndighetens uppgift.

2§ 5 Det är bra att Livsmedelssäkerhetsmyndigheten får ansvar för kost- och nutritionsfrågor samt att verka för goda matvanor och att samordna statliga myndigheters information i näringsfrågor gentemot allmänheten. Goda matvanor är dock en otydlig formulering som bör ändras till t ex hälsofrämjande matvanor. Det är också viktigt att Livsmedelssäkerhetsmyndigheten inte bara har ansvarar för information till allmänheten. Den bör också ansvara för information till vidareinformatörer som t ex personal inom mödra- och barnhälsovård och för att utforma riktlinjer för dem som arbetar med mat och måltider inom t ex barnomsorg, skola och äldreomsorg samt för framtagandet av rekommendationer inom området. Svenska näringsrekommendationer används t ex inte i första hand för information till allmänheten utan som ett verktyg för riktlinjer vid planering av kost och underlag för utformning av undervisning och upplysning samt för värdering av kost i t ex kostvaneundersökningar.

Livsmedelssäkerhetsmyndighetens ansvar för nutritionsfrågor
Det är mycket bra att ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter med avseende på nutrition föreslås bli tydligare och att Livsmedelssäkerhetsmyndigheten tilldelas ett specifikt ansvar. Vi ser dock en tydlig relation när det gäller hälsofrämjande kostvanor till Socialdepartementet, och ställer oss därför undrande till vilken relation den föreslagna myndigheten och nämnda departement skall ha. Detta framgår inte av remissförslaget. Förutom att ta fram näringsrekommendationer och information kring livsmedel och goda hälsofrämjande kostvanor så anser DRF att det viktigt att Livsmedelssäkerhetsmyndigheten också tillhandahåller en svensk livsmedelsdatabas, vilket är en förutsättning för näringsvärdesberäkningar i samband med utvärdering av kostundersökningar samt för planering av mat i storhushåll. Livsmedelsdatabasen måste vara aktuell och spegla det aktuella utbudet av livsmedel i Sverige, vilket kräver en kontinuerlig uppdatering eftersom livsmedelsutbudet förändras och livsmedlens näringsinnehåll ändras till följd av exempelvis ändrade tillverkningsprocesser.

Det är positivt att Livsmedelssäkerhetsmyndigheten även i fortsättningen föreslås bedriva viss forskning och undersökningsverksamhet. Livsmedelsverket har haft en viktig uppgift i att genomföra nationella kostundersökningar och Jordbruksverket i att sammanställa konsumtionsdata. Båda viktiga källor till kunskap om hur matvanorna utvecklas i befolkningen över tid. Nödvändig information för att få en uppfattning om vilka livsmedelskällorna för intag av olika näringsämnen är samt vilka eventuella folkhälsorisker som kan vara förknippade med kostintaget, vidare är denna information nödvändig för att ta ställning till behovet av eventuella interventionsinsatser samt för att kunna mäta effekter av sådan.

DRF är positiv till att ett vetenskapligt råd föreslås med syfte att säkra kvaliteten när det gäller värdering och sammanställning av vetenskapliga underlag. Det är emellertid av yttersta vikt att detta råd inkluderar specifik kompetens för att gradera och sammanställa evidens inom nutritionsområdet. Vidare att rådet besitter en bred kompetens när det gäller relation mat och hälsa från "vaggan till graven". Vi vill påpeka att bedömningsgrunden för forskning kring matvanors betydelse för hälsan skiljer sig mycket från bedömning av kliniska prövningar och laboratorieförsök.

Livsmedelssäkerhetsmyndighetens organisation och lokalisering
För att tillvarata den kompetens som idag finns vid livsmedelsverket är det bra att huvudkontor och ledning lokaliseras till Uppsala.

I organisationen av den nya Livsmedelssäkerhetsmyndigheten syns ej nutritionsverksamheten. Eftersom Livsmedelssäkerhetsmyndighetens funktioner inom nutritionsområdet skiljer sig från de övriga verksamhetsområdena är det lämpligt med en egen avdelning för nutritionsfrågor. I annat fall är det viktigt att specificera nutrition som en fjärde huvudprocess som ska bedrivas inom de tre föreslagna avdelningarna i tillägg till processerna säkra livsmedel, friska djur och sunda växter.

För
Dietisternas Riksförbund (DRF)
Ordförande Elisabet Rothenberg
Tfn 0706-41 45 81,
E-post: elisabet.rothenberg@vgregion.se

Remiss- Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården

Remissvar
2008-05-18
Dnr 50-4636/08
Socialstyrelsen
106 30 STOCKHOLM

Dietisternas Riksförbund tackar för möjligheten att ta del av och besvara remissen.

Vi samtycker till de nya föreskrifterna med en önskan om ett förtydligande för enskilda vårdgivare i privat verksamhet, liknande det som skrivs i 5 kap. Enskild verksamhets upphörande.

Öppna nät
Vi samtycker till de rutiner som föreslås. Vi tycker att texten ska kompletteras med att den enskilde vårdgivarens ansvar är teckna ett avtal med företaget som levererar den internetbaserade tjänsten. I det avtalet ska leverantören garantera att kraven avseende sekretess, säkerhetskopiering, signering mm uppfylls.

Konsekvensutredning
Vi vill betona betydelsen av en enhetlig terminologi även inom nutritionsområdet. Vi har arbetat mycket med detta inom Dietisterna Riksförbund och bidrar gärna med vår dokumentation och kunskap inom området.

Dietisternas Riksförbund
genom

Susann Ask
susann@drf.nu
Tel. 073-816 20 80

Remissvar, 2008-05-06, dnr 3115/2007

SLV
Att: Elisabet Hay
Box 622
751 26 UPPSALA

Dietisternas Riksförbund tackar för möjligheten att få besvara remissen och lämnar härmed våra synpunkter.

Kostråd för gravida och ammande
Handledningen för barnmorskor

Generellt lättläst och bra men några synpunkter:
Sid 1. Andra stycket, sista meningen.
Ändra ordningen på uppräkningen, nu låter det som att det är en ätstörning att välja bort livsmedel. Lägg gärna också in ett förtydligande exempel på att välja bort vanligt förekommande livsmedel.
Förslag: Om du som barnmorska möter kvinnor som väljer bort näringsmässigt viktiga livsmedel eller som avviker mycket från vanligt förekommande matvanor (t ex vegetarianer, eller kvinnor med allvarlig födoämnesallergi), eller kvinnor som har någon form av ätstörning kan det vara bra att ta hjälp av en dietist.

Sid 5. Fisk och skaldjur
Förtydliga sista stycket hur man skall hantera fiskoljekapslar och vilka mängder/produkter som skall rekommenderas om modern t ex är fiskallergisk eller absolut inte tycker om fisk. Positivt att man skall uppmuntra fiskkonsumtion men tydligare råd till barnmorskorna om de inte lyckas få mamman äta fisk.

Sid 7. Fisk och miljöföroreningar
Markera följande mening tydligare, så det inte missas:
”Därför är det viktigt att fråga den gravida om hon brukar äta egenfångad fisk”

Sid 13, Hur får jag tillräckligt med vitaminer och mineraler?
Kanske behöver rubriken förtydligas också att informationen även gäller fettsyrorna. Fettsyror är ju varken vitamin eller mineral och eftersom det är ett ”hett ämne” får säkert barnmorskorna mycket frågor kring detta. Det bör då vara lätt för dem att hitta rubriken. Kanske skall rubriken innehålla något om kosttillskott?

Sid 14, andra stycket under avsnittet Järn
Det står nu ”Vissa kvinnor kan behöva tillskott av med folsyra eller vitamin B12 för blodbildningen.” Det kan behöva förtydligas vilka kvinnor detta gäller och om det behövs något speciellt blodprov för att skilja ut dessa kvinnor.

Broschyr till ammande
Önskvärt att även personal inom Barnhälsovården skulle få en handledning. Generellt lättläst och bra (några kommentarer dock – se nedan)

Sid 3. Ät frukost, lunch och middag.
Det kan behöva förtydligas vad vi/SLV menar med ”ett ordentligt mellanmål”.

Sid 4 Alkohol
Önskvärt att formuleringarna kring alkohol vore mer överensstämmande med de som är i Folkhälsoinstitutets material om riskbruk. ”Handledning för samtal om alkohol inom Barnhälsovården” Där står på sid 4:

Barn, föräldrar och alkohol
Alkoholkoncentrationen i bröstmjölken motsvarad den i mammans blod och vid måttlig alkoholkonsumtion är det osannolikt att en sådan koncentration skulle kunna ge skadliga hälsoeffekter på barnet. I samtalet om amning bör man istället lyfta fram hur omsorgen om barnet påverkas av alkoholintag hos föräldrarna.

Viktigt att Livsmedelsverkets broschyr också stämmer överens med föräldramaterialet ”Tänk efter i vilket sällskap du berusar dig!” så att budskapet blir exakt samma. Det är alltid viktigt med samma budskap men i detta fall är det extremt viktigt.
Barn märker när vuxna druckit alkohol. Det kan skapa oro och trygghet när vi vuxna uppträder annorlunda. Därför är det viktigt att ha måttliga alkoholvanor som förälder.

Därefter skulle man kunna beskriva något om vad måttlig mängd innebär t ex 1-2 glas vin eller motsvarande (bör då specificera vad och hur mycket det är), 1-2 gånger i veckan och inte som nu där det kommer före skrivningen om omsorgen. Det behöver poängteras att det inte är något fysiologiskt problem utan mer ett psykologiskt.

Broschyr till gravida
Sid 3. Hur mycket ska jag äta.
Kan vara bra att lägga till ordet mellanmål i sista stycket om regelbundna måltider (nu nämns bara frukost, lunch och middag)

Sid 4. Texten om folsyra
Visserligen har folsyratillskott efter v12 ingen effekt på ryggmärgsbråck, men det har ju effekt på andra saker, så det kan kanske vara bra att äta det även senare?

Sid 5. Bakterier och parasiter.
Tidigare sa man att gravida skulle undvika/vara försiktig vid hantering av kattlådor. Gäller det inte längre?

Dietisternas Riksförbund
Kontaktperson
Agneta Hörnell, leg. dietist, Med dr, prefekt
Inst f kostvetenskap
Umeå universitet
901 87 Umeå

Phone: 090 786 6485,        Fax: 090 786 9980, e-mail: agneta.hornell@kost.umu.se
http://www.umu.se/kost/

Göteborg 14 april 2008

Till Livsmedelsverket
Box 622
751 26 Uppsala

Remissvar Dnr 1054/2008

Dietisternas Riksförbund (DRF) tackar för att vi får tillfälle att yttra oss i denna frågeställning angående påståenden om gluten på livsmedel för särskilda näringsändamål.

DRF tycker att

Produkter i intervallet 21-100 mg gluten/kg kallas

Tillverkad glutenfri, avsedd vid glutenintolerans/celiaki

Ren havre och produkter där ren havre ingår som ingrediens kallas

Glutenfri

Påståenden som "…lämplig för de flesta med glutenintolerans/celiaki" bör ej användas då en sådan formulering kan skapa stor osäkerhet hos patientgruppen. Detta gäller även påståenden som "glutenreducerad" och "låg glutenhalt".

Både glutenintolerans och celiaki bör användas.

För mjölmixer bör det tas hänsyn till att det inte är en konsumtionsfärdig produkt.

För Dietisternas Riksförbund
Stine Størsrud

SVARSFORMULÄR Dnr 1054/2008

Datum: 2008- 04-14
Företag/Organisation: Dietisternas Riksförbund
Kontaktuppgifter: Stine Störsrud, tel: 031-342 81 07 / 0707-98 46 62

Sänds till LIVSMEDELSVERKET (adress nedan) eller via e-post till
Livsmedelsverket@slv.se med kopia till Krsj@slv.se senast den 14 april 2008 Tack!

Remissvar – Socialstyrelsens föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården.

Dietisternas Riksförbund vill göra er uppmärksamma på att inom Europa innefattar titeln Dietist både kliniska dietister och administrativa dietister (motsvarade kostekonomer). Det är viktigt att få klart vilken examen personen i fråga har.

Vi har också tagit del av det som DIK förbundet skriver angående språklighet och vi delar deras uppfattning. I övrigt samtycker vi till föreskrifterna.

Vänliga hälsningar
Dietisternas Riksförbund

Kontakt person
Susann Ask
Växjövägen 53
342 34 ALVESTA
073-816 20 80
susann@drf.nu

Remissvar: förslag till ändring av livsmedelsverkets föreskrifter om modersmjölksersättning och tillskottsnäring

Diarienummer: 5372/2007

Texten om transfettsyror lyder ”Halten transfettsyror får inte överstiga 1 procent av den totala fettmängden” (bilaga 1, punkt 5.3) respektive ” Halten transfettsyror får inte överstiga 3 procent av den totala fettmängden” (bilaga 2, punkt 4.3).

1.       Gäller detta underförstått enbart naturliga transfettsyror (t ex från mjölk)? Om så är fallet kanske det borde skrivas ut.
2.       Är det OK att tillsätta industriellt framställda transfetter i dessa produkter? DRF tycker nog att det helst borde undvikas.
3.       Borde andelen transfetter stå med i innehållsförteckningen?

Vid frågor angående remissvaret vänligen kontakta
Agneta Hörnell, leg. dietist, Med dr, prefekt (PhD, Head of Dep.)
Inst f kostvetenskap (Dep. of Food and Nutrition)
Umeå universitet
SE-901 87 Umeå
Sweden

Vänliga hälsningar
Dietisternas Riksförbund

Remissvar: revidering av kursplaner i vissa ämnen.

Skolverket
Anders Lokander

Ämne: omvårdnad
Kurs: geriatrik

Ämne: omvårdnad
Kurs: sjukvård

Ämne: omvårdnad
Kurs: vård- och omsorgsarbete

Dietisternas Riksförbund vill göra er uppmärksamma på att det idag råder bristande kunskaper inom ämnet nutrition och att det är av stor betydelse att ämnet lyfts fram i målsättningen för kursen och i betygskriterierna. Nutrition utgör en del av den medicinska behandlingen (SOS 2000:11). God nutritionell vård förutsätter samverkan mellan flera yrkesgrupper varav undersköterskan är en. Det är viktigt att utbildning i nutrition sker utifrån yrkesansvaret. Då flertalet vårdtagare är äldre och många är sjuka är det viktig att belysa betydelsen av nutrition ur detta perspektiv inte bara ur ett friskvårdsperspektiv riktat mot yngre personer.

Vi bistår gärna med kunskap och fortsatt diskussion i frågan.

Vänliga hälsningar

Dietisternas Riksförbund

Kontakt person

Susann Ask
Växjövägen 53
342 34 ALVESTA
073-816 20 80
susann@drf.nu

YTTRANDE 2007-08-08

Yttrande angående ”Förslag till ändring av Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa livsmedel avsedda att användas i energibegränsad kost för viktminskning” Diarienummer 3811/07

Dietisternas Riksförbund har blivit ombedda att lämna ett yttrande till ovanstående remiss.

Vi stödjer förslaget till ordalydelse i §9; ”Märkning och presentation av livsmedel avsedda att användas i energibegränsad kost för viktminskning får inte innehålla någon uppgift om hur snabb eller hur stor viktminskning som kan förväntas”.

För Dietisternas Riksförbund
Heléne Bertéus Forslund
ledamot av vetenskapliga rådet

Remissvar ang. Rekommendationer för hälsofrämjande, förebyggande och behandlande insatser mot övervikt och fetma hos barn och ungdomar i Västra Götaland.

Med anledning av rubricerad remiss vill Dietisternas Riksförbund (DRF) tacka för att vi har fått delge våra synpunkter. Rekommendationerna är en gedigen sammanställning över åtgärder som krävs för att förebygga och behandla övervikt och fetma samt monitorering av åtgärdernas effekt.

En del av det förebyggande hälsoarbetet är att informera om goda matvanor. Det är viktigt att denna information vilar på vetenskaplig grund. Dietistens yrkeskompetens utgör en syntes av kunskap beträffande näringslära, näringsbehov, livsmedel, livsmedelsval, matlagning och måltidsordning i kontexten av både hälsa och sjukdom, och är därför speciellt ämnad för information, prevention samt att utreda och behandla nutritionsrelaterade tillstånd. Vidare kan dietisten "bidra till kontinuerlig kunskapsutveckling" (sid 20 i rekommendationerna) genom handledning till och utbildning av de yrkeskategorier som kommer i kontakt med överviktiga barn, ungdomar och deras föräldrar.

Barn- och skolhälsovård har en central roll vad gäller identifiering av barn och ungdomar med risk att utveckla övervikt/fetma. Därför måste dietistens kompetens kopplas till både barn- och skolhälsovård vilket borde förtydligas i rekommendationerna. Vi föreslår att man inrättar så kallade barnfetmateam i barn- och skolhälsovård med de yrkeskategorier som specificeras på sida 20 i rekommendationerna. Dessa team skulle kunna erbjuda allmänna och specifika råd till barn, föräldrar samt personal angående hälsosam mat och fysisk aktivitet.

Liknande team i primärvården skulle vara ett utmärkt sätt att arbeta tvärprofessionellt i behandling av överviktiga och feta barn. Dessa "barnteam" skulle sedan etablera kontakter med "vuxenteam" för en smidig övergång mellan barn- och vuxenvård.

Dietisttjänsterna i VGR är idag klart underdimensionerade för de uppdrag som anges i rekommendationerna. Vi föreslår därför att huvudmannen gör en översyn av antalet tjänster med inriktning mot prevention och behandling av övervikt och fetma bland barn och ungdom.

Övriga kommentarer:
Sida 6, ang. Definitioner:
Folkhälsa (health promotion). Folkhälsa och Health promotion är inte samma sak. Folkhälsa heter "public health" på engelska och utöver hälsofrämjande arbete ingår även hälsans fördelning i befolkningen samt hälsopolitisk forskning. Antingen får man byta ut begreppet folkhälsa med "hälsofrämjande åtgärder/insatser" eller byta ut den engelska översättningen samt utöka definitionen. Normalvikt, övervikt och fetma. "BMI speglar kroppssammansättningen, ju större andel fettväv desto högre BMI". Påståendet står under rubriken för vuxna- och för vuxna är påstående lite väl tufft ett högt BMI kan mycket väl indikera en stor andel fettfri massa. Det finns tydligen en studie från Malmö, på barn, som visat att sambandet är "glasklart", så meningen kan väl flyttas lite längre ned (så att det hamnar under barn).

För Dietisternas Riksförbund
Ingrid Larsson, ledamot av vetenskapliga rådet
Elisabet Rothenberg, ordförande

Remiss Dnr 3083/06: Reviderad standard om Glutenfria livsmedel

Dietisternas Riksförbund (DRF) tackar för att vi har fått möjligheten att inkomma med synpunkter på rubricerad remiss. Vi har följande synpunkter:

2. DESCRIPTION
En sänkning av gränsen från 200 till 100 mg/kg är acceptabelt eftersom det inte påverkar de produkter som finns på marknaden. Annars går en sänkning av gränsen mot de nyare forskningsresultat som faktiskt tyder på att personer med celiaki faktiskt tål en större mängd gluten än vad man tidigare ansåg.
Kategori c) "Any mixture of the two ingredients as in a) and b)…" tillför inget. Bör tas bort.
Acceptabelt med fotnot till havrefrågan och att det får avgöras på nationellt nivå.

4. LABELLING
Natural gluten-free" and "Gluten-free" bör användas i fortsättningen för produkter inom kategori a) respektive b),då detta är en väl inarbetat term. De två kategorier bör särskiljas så att konsumenten lätt kan hitta rätt produkt.
Om kategori b) - och c) om den skall finnas kvar - skall benämnas på nationell nivå kan detta innebära svårigheter vid import/export av glutenfria produkter, och därmed svårigheter för användarna att välja rätt produkt.
Trots en liten mängd gluten i produkter som benämns "glutenfri" tycker DRF inte att det är motstridande att benämna produkterna som glutenfria. En liten mängd gluten vill alltid kunna hittas men frågan är om denna mängd är klinisk relevant, vilket den inte är om den ligger under gränsvärdet på 100 mg/kg. Andra förslag som "gluten reduced", "low gluten" kan vara förvirrande för användarna, eftersom vi i kliniken ständigt får frågor om hur mycket gluten patienten kan äta. "Reduced" eller "low" kan då uppfattas som att det är acceptabelt att konsumera en liten mängd gluten och då vill det vara en definitionsfråga om hur låg nivå det måste vara.

6. GENERAL OUTLINE OF THE METHOD OF ANALYSIS AND SAMPLING
Ta bort "General outline of" och ändra till "Methods of analysis and sampling"
6.2 bör komma innan 6.1, dvs metoden bör komma efter den generella beskrivningen.

För Dietisternas Riksförbund (DRF)
Stine Størsrud
Magtarmlab
Sahlgrenska sjukhuset
Blå stråket 5, 4 tr
413 45 Göteborg

SYNPUNKTER PÅ FÖRSLAG TILL FÖRESKRIFTER OM BERIKNING AV LIVSMEDEL

SLV´s diarienummer, 1960/2006

FRÅN DIETISTERNAS RIKSFÖRBUND (DRF)

DRF anser att det är positivt att ett obligatoriskt krav på berikning med vitamin D införs för mjölk som innehåller högst 1,5 % fett och som är avsedd för direkt konsumtion.

DRF anser också att det är positivt att föreskrifterna om berikning förenklas och moderniseras och uppfattar att de föreslagna ändringarna inte leder till några praktiska ändringar av föreskriften, förutom ovanstående punkt.

Göteborg 1 augusti, 2006

Frode Slinde
Dietist / med dr
Ledamot av DRF's vetenskapliga råd

Stine Størsrud
Dietist / med dr
Ledamot av DRF's vetenskapliga råd

Förslag till ny föreskrift om särskilda behörigheter - remissvar

Med anledning av rubricerad remiss beträffande förslag till områdesbehörigheter och meritkurser för antagning till utbildning inom högskolan avger vi, Dietisternas Riksförbund (DRF), följande remissvar. DRF vill påpeka att de krav som anges i förslaget för att antas till utbildning som leder till dietistexamen inte är tillräckliga för att utbildningen skall följa yrkets utveckling och de krav som måste ställas utifrån målsättningen "god och säker vård"(SoS), det vill säga evidensbaserad vård.
Bakgrund
Ursprungligen var dietistens arbete starkt inriktat på livsstilsrelaterade sjukdomar, något som dock förändrats avsevärt över tid. Under senare år har en utökning av tjänster skett framför allt inom högspecialiserad slutenvård med inriktningen mot prevention och behandling av malnutrition (undernäring) inom t ex kirurgisk och onkologisk vård. Arbetet har således i ökad omfattning kommit att innebära nutritionsbehandling av allvarligt somatiskt sjuka patienter ofta med så kallad artificiell nutrition (sondnäring och näringsdropp) som ordinerad terapiform. Evidensbasen för nutritionsbehandling har blivit allt mer solid, emellertid återstår fortfarande mycket forskning för att fastställa vetenskapligt förankrade diagnosspecifika, behandlingsprinciper när det gäller ett antal tillstånd.

Nutritionsbehandling
Nutritionsbehandling betraktas som en del av den medicinska behandlingen (SOS 2000:11).Yrkesutövningen vilar därför på medicinsk och naturvetenskaplig grund. Den unika kompetensen utgör syntesen av kunskap beträffande näringslära och näringsbehov i kontexten av hälsa och sjukdom. Förståelsen för biokemiska, fysiologiska och patofysiologiska processer är fundamental för yrkesutövningen. Dietisten besitter specifik kunskap för att utreda och behandla tillstånd som klassificeras med nutritionsdiagnos. Inom kunskapsområdet ligger att behärska ätandets samtliga dimensioner, befintliga nutritionsterapier samt förmåga att ordinera en för individen specifikt avpassad behandling. Inom vården finns olika perspektiv på nutrition:
Läkaren företräder det medicinska perspektivet
Sjuksköterskan företräder omvårdnadsperspektivet
Dietistens huvudsakliga perspektiv är nutritionsbehandling

Därför måste utbildningen ge dietiststudenterna en tydlig yrkesidentitet och känsla för yrkets roll i relation till andra yrkesutövare inom hälso- och sjukvård.

Nutritionsbehandling blir alltmer specialiserad, utvecklingen går fort och nya terapimöjligheter för behandling tillkommer ständigt. Artificiell nutrition innebär olika typer av avancerade terapiformer som kräver gedigen kunskap i fysiologi och biokemi. Utvecklingen har inte avspeglats i utbildnings- och kunskapsnivå i nutritionsfrågor bland läkare och sjuksköterskor, vars kunskapsnivå på detta område generellt är låg. Dietisten, vars huvudsakliga perspektiv utgörs av nutrition, fyller alltså en viktig roll som bärare av kunskap inom detta område. Dietisten har nu dessutom legitimerats för att bära ansvar för nutritionsbehandling. Mot bakgrund av dessa krav måste utbildningen anpassas så att studenten erhåller adekvata kunskaper och färdigheter. Till yttermera visso måste studenten bibringas gedigen vetenskaplig grund, för förmåga till kritiskt tänkande och metodkunnande, vilket också gagnar förutsättningarna för forskarutbildning. Behandlingsinriktad forskning är fortfarande eftersatt på nutritionsområdet.

Utbildningen i framtiden
Dietistyrket är ett hälso- och sjukvårdsyrke på medicinsk/naturvetenskaplig grund. Utbildningen bör spegla detta liksom gränssnittet mot övriga nödvändiga beståndsdelar såsom livsmedels-, beteendevetenskap m.m. Studenterna måste ges möjlighet att utveckla en tydlig yrkesidentitet och känsla för yrkets roll i relation till andra yrkesutövare inom hälso- och sjukvård. Ser man till förutsättningarna för att vara behörig att antas till utbildningen i ett internationellt perspektiv kan nämnas att länder som Norge, Finland, Irland samt Storbritannien har antagningskrav högre än eller motsvarande de krav DRF anser vara en förutsättning för att klara kraven för yrkesutövningen. DRF har tidigare i detalj yttrat sig i frågan och håller fortfarande fast vid att behörighetskurserna lägst bör vara:
Kemi 2,
Biologi 2,
Matematik 3,
Svenska 2,
Engelska 5
Samhällskunskap 1

Lämpliga meritkurser är då:
Engelska 6
Samhällskunskap 2

Enligt Högskoleverkets förslag delar utbildningar som leder till arbetsterapeut-, audionom-, dietist-, röntgensjuksköterske- samt sjuksköterskeexamen områdesbehörighet (nr 16). DRF ifrågasätter lämpligheten av att samla dessa utbildningar under samma områdesbehörighet. Utöver det faktum att vi anser att behörighetskraven i förslaget är otillräckliga finner vi det stora antalet meritkurser mycket olyckligt. Det blir inte tydligt för den blivande dietiststudenten vilka meritkurser som i första hand är att föredra för att få ut så mycket av utbildningen som möjligt.

För att göra det tydligt och hjälpa den blivande dietiststudenten att förbereda sig på bästa sätt bör meritkurserna rangordnas och tilldelas olika meritpoäng efter relevans för respektive utbildningsprogram. För dietistutbildningen borde då Kemi 2, Biologi 2 samt Matematik 3 generera högst meritpoäng. Detta skulle vara en betydligt större hjälp till den blivande studenten jämfört med det nuvarande förslaget. Idealiskt vore dock som redan nämnts att istället inkludera dessa tre kurser bland behörighetskurserna.

Högskoleverket skriver att de beaktat att det så långt det går skall vara möjligt att söka direkt från gymnasieskolan till högskolan utan att behöva komplettera sin utbildning för att man saknar kurser för behörighet. Dessutom skriver man att målet är att det nya systemet ska vara klart i tid för att de som först berörs av det ska kunna planera sitt gymnasieval så att de senare blir behöriga till den högskoleutbildning de tänkt sig. Självklart så har alla inte en kristallklar plan för vad de vill läsa i framtiden när de står i begrepp att göra sitt gymnasieval och givetvis är det positivt om systemet är så enkelt och smidigt som möjligt men det får inte vara på bekostnad av högskoleutbildningens kvalitet och utvecklingsmöjligheter. Det är uppenbart att olika yrkesprofessioner blir allt mer specialiserade samtidigt som nya yrkesfunktioner ständigt tillkommer. Detta är något som utbildningssystemet måste relatera till i allt högre grad. Mer specifika behörighetskrav för inträde till universitetsutbildningar borde vara att föredra framför breda och generella. Det skulle såväl individ som samhälle vinna på.

Med stöd av de synpunkter på behörighetskrav som redovisats ovan hemställer vi att högskoleverket beaktar dessa.

För Dietisternas Riksförbund
Elisabet Rothenberg

SLV´s diarienummer, 341/06

YTTRANDE ÖVER KONSULTATIVT DOKUMENT OM REVIDERING AV VISSA TEKNISKA FRÅGOR I DIREKTIVET OM NÄRINGSVÄRDEDEKLARATION, 90/496/EEG

FRÅN DIETISTERNAS RIKSFÖRBUND (DRF)

1. Rekommenderat dagligt intag av vitaminer och mineralämnen för deklaration av näringsvärde

a. DRF tycker att värdena från SCF är en acceptabel bas för uppdateringar av Annex för näringsvärdesdeklaration, då flertalet av näringsämnena har närmat sig nivåerna som ges i Nordiska Näringsrekommendationer från 2004, jämfört med nuvarande direktiv.
b. Det föreslagna värdet för folat är 400 ug, vilket förefaller vara det som är optimalt för kvinnor i fertil ålder. DRF ställer sig undrande om det finns tillräcklig evidens för att ett folatintag i de nivåerna är av värde för den övriga populationen. Från ett nordiskt perspektiv, tycker DRF att värdet för vitamin D (5 ug) är lågt satt, medan värdet för calcium (1000 mg) är högt satt.
c. DRF är av den uppfattningen att olika värden för olika befolkningsgrupper, kan förvirra, mer än hjälpa. DRF tycker dock att det i deklarationer bör anges att man jämför med RDI för vuxna.
d. DRF anser att det är behov för harmonisering i terminologi. Ett exempel är folat, som ibland också går under namnen folacin eller folsyra. Många patienter förstår inte att det är samma näringsämne som menas.
e. DRF har inget vetenskapligt underlag för att bedöma vad som skall anses vara en betydande mängd.
f. DRF anser att begreppet "recommended daily amount" - eller det svenska RDI - rekommenderat dagligt intag - är väl inarbetat och acceptabelt att använda.

2. Definition av kostfiber

DRF anser att det är av värde att man i framtiden kan skilja mellan fiber som är naturliga i livsmedlet och fiber som är tillsatta livsmedel. År 2002 kom en rapport från the Food and Nutrition Board (Dietary Reference Intakes for Energy, Carbohydrates, Fiber, Fat, Protein and Amino Acids (Macronutrients)). I denna rapport skiljer man just på dessa två fibertyper, då livsmedel med en naturlig hög halt av fiber, har visat sig ha gynnsamma effekter på hälsan. Detta gäller nödvendigtvis inte för livsmedel där fiber har tillsatts (skumbjörnar med oligosakkarider till exempel).

3. Omräkningsfaktorer för energivärde

I all nutritionsbehandling är information om patientens energiintag nödvändig. Om patienten får i sig energi som finns i maten, men som vi inte kan räkna på, kan man riskera att nutritionsbehandlingen misslyckas. Det är därför av värde att all energi som finns i våra livsmedel också finns analyserat och deklareras. Men bidraget från de ämner man pratar om måste utgöra en viss del av det totala energiintaget. Det är ingen mening i att beräkna energiintag om det bara utgör en promille av det totala energiintaget.
Detta ställer också krav på de ansvariga för livsmedelsdatabaser - som också måste uppdateras med denna information. Om det inte går att beräkna, känns det ju meningslöst att deklarera.

4. Tillåtna avvikelser från angivet värde

a. DRF anser att avvikelser från angivna värden skall hållas på en så låg nivå som möjligt. Patienter rapporterar ständigt om ett sjunkande förtroende för "kostexperter" - dels beroende på sista årens mer eller mindre evidensbaserade larmrapporter. Därför bör man i framtiden försöka undvika larmrapporter som att livsmedlet som deklareras skall innehålla x mg av ämnet Y, men innehåller bara 80% av det deklarerade värdet - och det visar sig vara tillåtet. Samtidigt förstår DRF att det finns metodologiska bekymmer som är med att påverkar utfallet av diskussionen

b. DRF anser det "enkla" (UK/Dansk) systemet som användarvänligast för livsmedelsproducenterna.

c. DRF ställer sig frågande till varför tolerans för tillsatta vitaminer och mineraler är högre än för naturligt förekommande. Det borde väl rimlig vara så att variationen kan kontrolleras på ett mycket enklare sätt vid tillsatta näringsämnen?

Göteborg 30 juni, 2006
Frode Slinde
Dietist / med dr
Ledamot av DRF's vetenskapliga råd

Stine Størsrud
Dietist / med dr
Ledamot av DRF's vetenskapliga råd

Remissvar SOU 1999:149. Betänkande av Utredningen om sjukvårdsupphandling.

Sammanfattning
Dietisternas Riksförbund (DRF) har inget att erinra mot utredningens förslag utan vill endast understryka vikten av att specifik fackkunskap inom många olika områden utnyttjas i samband med att förfrågningsunderlag tas fram och anbud granskas. Nutritionsomhändertagande är ett sådant område.

Nutritionsbehandling är en del av de hälso- och sjukvårdstjänster
DRF har som delförbund inom Agrifack, SACO, givits möjlighet att lämna synpunkter på förslag i rubricerat betänkande. DRF har inga synpunkter på de författningsförslag som lämnas. Vi vill istället fokusera nutritionsbehandling som en del av de hälso- och sjukvårdstjänster som ingår i upphandling och understryka vikten av specifik kunskap inom detta område för att genomföra bra upphandlingar.

Kommentarer till utredningens betänkande
I utredningens sammanfattning Utredningens genomförande av uppdraget konstateras att för att kunna göra de överväganden som direktivet föreskriver har utredningen haft kontakter och sammanträffanden med företrädare för ett flertal olika organisationer och huvudmän. Ett antal experter har också deltagit i utredningsarbetet. DRF har inte varit kontaktad under arbetets gång. Det är därför för oss oklart om/hur nutritionsaspekter på hälso- och sjukvård beaktats i detta arbete. Ett faktum som får oss att nedan lämna synpunkter specifikt på detta område inom ramen för utredningens uppdrag.

Vid många sjukdomstillstånd förändras aptit, ämnesomsättning och förmågan att äta varvid nutritionsproblem uppstår. Problemen är vanliga inom svensk sjukvård. En rapport om dessa förhållanden - Näringsproblem i svensk sjukvård - är för tillfället ute på remiss. Rapporten behandlar orsaker, det vetenskapliga kunskapsläget, problemområden men också förslag till åtgärder och slår bland annat fast att Den sjuka individens nutrition måste betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling och därmed underkastats samma krav på utredning, diagnos, behandlingsplanering och uppföljning/dokumentation. Vid upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster inom såväl landstings- som kommunal vård är det av största vikt att inneha kompetens inom detta område för att ha möjlighet att genomföra bra upphandlingar.

Nutritionsbehandling omfattar i förlängningen också matproduktion. För att kunna ordinera specialkoster och koster med avvikande konsistens krävs att det kök som skall leverera maten har erforderlig kompetens. Inom många kommuner sker idag upphandling av matproduktion genom entreprenad. Skall entreprenörerna leva upp till de krav som nämnts ovan behövs detaljerade och tydliga förfrågningsunderlag vilket i sin tur förutsätter att nutritionskompetens tas i anspråk vid upphandling.

Dietisternas Riksförbund
Elisabet Rothenberg
Ordförande

Upp

YTTRANDE
Dnr 52-2908/2000
Socialstyrelsen
106 30 Stockholm

Remissvar "Näringsproblem i svensk sjukvård"

Sammanfattning:
DRF instämmer i att näringsfrågorna ofta kommer i en undanskymd roll inom sjukvård och kommunens äldre- och handikappomsorg. För att öka förståelsen behövs mer forskning men framförallt grundläggande kunskap inom nutrition hos alla personalgrupper som arbetar med sjuka människor. Dietisten har en spetskompetens om mat och näring. Med tanke på detta kan vi bidra till en strukturerad men framförallt kontinuerlig utbildning för vård- och kökspersonal. Dietisten ska också ansvara för den individuella nutritionsbehandlingen i samråd med läkaren. Dietisten inom kommunen bör tillsammans med medicinsk ansvarig sjuksköterska ansvara för uppföljning och utveckling av nutritionsstillståndet. Med tanke på detta är det värdefullt att rapporten har en omfattande genomgång av litteratur samt att den specifikt går igenom hur man kan göra för att förebygga bristande näring. DRF saknar konkreta riktlinjer för måltidsordning och nattfasta.

Titel:
"Näringsproblem i svensk sjukvård" För att rapporten ska lyckas nå slutenvård, primärvård och kommunal äldre- och handikappomsorg bör titeln omformuleras till "Näringsproblem i svensk hälso- och sjukvård" eller liknande. Fördelen med att ha med ordet "hälso-" gör att det förebyggande arbetet som bedrivs i primärvård och kommunal äldreomsorg får en tydlig roll redan i titeln.

1 Inledning
s. 10
"Måltiden ska tillfredställa patientens hunger och törst..." Det är viktigt att notera för läsaren att det är relativt ofta som patienten varken känner hunger eller törst.

s. 12
Det är viktigt att trycka på kommunernas stora ansvar, dels för att patienten bor här en längre tid och att behandlingen till stor del ligger här, men även eftersom kommunerna till stor del ansvarar för det förebyggande arbetet.
"En person med dietistkompetens kan..." DRF anser att det mer korrekt att skriva att en person med dietistkompetens bör finnas. Dietisten kan då bidra med en strukturerad men framförallt kontinuerlig utbildning för vård- och kökspersonal. Kontinuitet är oerhört viktig eftersom kunskap är färskvara. För att kostbehandlingen ska få optimal effekt krävs kunnig personal nära patienten. Vid ex njursvikt då proteinreducerad kost kan ordineras och ge god effekt krävs personal som är väl insatt i kostbehandlingen.

s. 13
DRF instämmer i att nutritionsråd är nödvändigt.

5. Bedömning av näringstillstånd
s. 37
DRF anser att det är viktigt att rapporten får en praktisk användbarhet. För att underlätta mätning av kroppslängd är ett förslag att kroppslängden mäts med måttband liggande i sängen istället för skjutmått. s. 40
Om det ska vara en faktaruta med BMI<18,5 som en riskfaktor för undernäring, så bör även BMI<22 för äldre finnas med eftersom detta omnämns i texten.

s. 49
Det framgår av rapporten att MNA och SGA rekommenderas som instrument för bedömning av näringstillstånd. DRF anser att det finns ett behov av ett enhetligt instrument. Vi anser dock att det finns några frågetecken kring dessa instrument.
Vem ska fylla i MNA? Det är viktigt att observera att det finns flera olika MNA- och SGA-versioner ute i landet. Är just dessa versioner att föredra? Lämpar sig MNA och SGA för att användas på sjukhus och inom kommunal äldreomsorg?

7. Nutritionsbehandling av undernäring vid olika sjukdomstillstånd
s. 71
DRF vill påpeka att det finns klara kosttillägg med högre energiinnehåll än 0,85 kcal/ml.
DRF saknar mer utförlig information om supplementering. Det vore bra att förtydliga vem som kan ha behov av detta och vilka vitaminer/mineraler som kan vara aktuella.

s. 72
"Samtliga patienter som kommer i kontakt med sjukvården bör genomgå en basal bedömning av nutritionsstatus." Det vore bra att även här förtydliga sjukvården med såväl slutenvård som kommunens hälso- och sjukvård.

DRF anser att det är mycket bra med en väl genomgången ansvarsfördelning.

s. 73
DRF saknar rekommendationen för måltidsordning och nattfasta. Eftersom rapporten ska användas av personer som arbetar med patienter som finns i farozonen för bristande näring så är det önskvärt att måltidsrekommendationen belyses.
Det är bra med en grundlig genomgång av handläggning av nutritionell diagnostik och behandling. Den kontinuerliga uppföljningen är viktig och här är det fråga om resurser; både vad det gäller omvårdnadspersonal och dietister.

s. 104
Det är viktigt att följa den vanliga kosten och inte bara ge flytande kosttillägg som de har gjort i flertalet av studierna. Här kan dietisterna förbättra den vanliga maten och förklara vad patienten kan tänka på för att berika denna.
DRF håller med om att det behövs mer forskning inom nutritionsområdet.

s. 147
Det är svårt att få en rättvis bild av nutritionens betydelse med tanke på att resultaten i rapporten bygger på små och okontrollerade studier. Detta sägs på s. 147: "Frånvaro av data som stöder att nutrition påverkar mortalitet och morbiditet betyder det inte att nutritionsbehandling inte kan vara till nytta." Det är även viktigt att se till patientens livskvalitet. Att kunna äta en måltid kan upplevas som oerhört positivt för patienten.

9. Omvårdnadsaspekter
s. 163
DRF anser att det är viktigt att inte dra slutsatser av en studie. Det är i så fall viktigt att markera att det är en studie som talar för ett resultat. Ett exempel är: "Patienter som behöver hjälp med ätandet konsumerar mindre än hälften av den mat som serveras."
Det vore önskvärt att här diskutera orsaker till detta eftersom rapporten vänder sig till de som arbetar med denna patientgrupp.

s. 165
Ytterligare orsaker till dehydrering hos äldre kan var minskad törst och ovilja att dricka.

10 Etiska överväganden
s. 170
Eftersom rapporten angår såväl sjukhusvård som kommunal äldreomsorg bör inte ordet "sjukhusmåltiden" användas.
DRF anser att sjuksköterskan sällan medverkar vid måltiden. Det är ofta övrig omvårdnadspersonal som finns nära patienten.
DRF anser det inte korrekt att använda beskrivningen "duktiga" sjuksköterskor.

11 Hälsoekonomiska aspekter på undernäring
s. 179
DRF anser att det är av yttersta vikt att prioritera studier som tittar på merkostnaderna som undernäring kostar inom äldreomsorgen.

12 Struktur och organisation
s. 182
Det är viktigt att öka mängden läkartjänster inom klinisk nutrition eftersom nutritionen behöver få genomslagskraft i alla led samt att forskningen behöver förbättras.

13 Synpunkter på nutritionsbehandling inom äldreomsorgen
s. 184
DRF anser att "En person med dietistkompetens bör tillsammans med medicinskt ansvarig sjuksköterska ansvara för att modeller för dokumentation..."

DRF håller med om att biståndshandläggaren behöver ha bra nutritionskunskap eftersom de ska kunna bedöma vårdtagarnas totala behov av hjälpinsatser.

Kostchefens roll åskådliggörs visserligen i bilden men denna roll inom kommunal äldreomsorg får gärna belysas ytterligare.

14 Utbildning i klinisk nutrition
s. 190
DRF anser att det borde vara ett standardiserat krav att nutrition finns med i utbildningsplanen för sjuksköterskeutbildningen på samtliga orter.

s.193
Det finns ett behov av specialistexamen och en definierad specialistutbildning för dietister.

Elisabet Bergh Therese Lindh
Dietisternas Riksförbund Dietisternas Riksförbund
040-939023 0320-16636

Upp

Slutbetänkandet (SOU 2000:91) Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan

Slutbetänkade 2001-04-02

Nationella folkhälsokommittén Regeringsgatan 30-32 103 33 Stockholm

Sammanfattning
DRF instämmer i betydelsen att belysa sambanden mellan kost och hälsa och att ge individuella kostråd i större utsträckning. DRF vill däremot poängtera vikten att detta utförs av yrkesgrupper som har en gedigen utbildning inom mat och näring. Och att informationen om mat är saklig och väl underbyggd.

Mål 10
Sid 125
På senaste allergistämman presenterades nya rekommendationer när det gäller högriskfamiljer för allergi. Man ser numera ingen vinst med att undvika ägg och fisk under det första levnadsåret. DRF anser därför att detta ska strykas.

Sid 127
DRF tycker att det positivt att landstingen får utmaningen att "belysa sambanden mellan kost och hälsa och ge individuella råd". DRF saknar däremot en konkret utmaning till kommunerna. För att göra den aktuella utmaningen tydligare kan man uttrycka det som om att måltidsverksamheten ska vara kvalitetssäkrad och att kostkompetent personal krävs i kommunens organisation.

Sid 127
DRF instämmer i vikten att informera om matvanors betydelse och att ge individuella kostråd. DRF vill däremot poängterar betydelsen av informationen eller kostråden ges av en person med gedigen utbildning inom mat och näring. Det finns oroande exempel på personer som ger felaktig information och dåligt underbyggda kostråd vilket kan leda till allvarliga följder.

I detta ärende har DRF styrelse beslutat. Therese Lindh och Anna Olsson har varit föredragande.

Upp

Remiss CL 2001/19-FL om närings- och fysiologiska påståenden steg 3

Dietisterna Riksförbund (DRF) har tagit del av materialet och framförallt det som rubriceras steg 3, Appendix VII-VIII. DRF instämmer i rapporten och har endast en invändning mot utredningens förslag. DRF hänvisar till tidigare remissvar på "Discussion Paper" om närings- och fysiologiska påståenden (SANCO/1341/20011), Dnr 1499/01, Saknr 31.
DRF är tveksam till gränserna i TABLE OF CONDITIONS FOR NUTRIENT CONTENTS, detta gäller bl.a fetthalt. Livsmedelsverkets nyckelhålsmärkning delar in livsmedel i olika grupper och fungerar som ett hjälpmedel för konsumenten. En fördel med nyckelhålsmärkningen är att villkoren för hur mycket fett en produkt får innehålla för att få nyckelhålsmärkas varierar mellan olika livsmedelsgrupper. I tabellen på sid. 66 framgår det att ett livsmedel max får innehålla 3 gram fett/100 g för att få kallas fettlåg. Detta innebär att exempelvis mager hårdost (10-17 % fett) inte får kallas fettlåg. Detta anser DRF kan vilseleda konsumenten eftersom föreslaget till märkningen inte kan bidra till att konsumenten medvetet kan göra ett relativt bättre val. DRF anser därför att det vore mer fördelaktigt att ha en mer finfördelad gradering efter livsmedelsgrupp.
Dietisternas Riksförbund (DRF) vill understryka vikten av ett oberoende regelverk som granskar att påståendena följs och att dietistens specifika fackkunskap inom området utnyttjas i samband med det fortsatta arbetet med närings- och fysiologiska påståenden på nationell nivå. Dietisten är en viktig resurs vid informationsspridning om functional foods till konsument och patient.

THERESE LINDH
DIETISTERNAS RIKSFÖRBUND
Tfn 0320-16636 ANNA OLSSON
DIETISTERNAS RIKSFÖRBUND
Tfn 070-300 48 98

Upp

Revidering av direktivet om näringsvärdesdeklaration 90/496/EEG
Kommissionens förfrågan om information

Dietisternas Riksförbund (DRF) tackar för att vi fått möjligheten att få inkomma med synpunkter på rubricerad remiss.

DRF instämmer i att målsättningen med nya direktiv för näringsvärdesdeklaration ska vara att öka möjligheten för individer att göra ett medvetet val genom att tolka siffror och text på produkt. DRF förespråkar att näringsvärdesdeklarationen inte ska vara frivillig för livsmedelproducenterna utan vara ett krav. Följande specifika synpunkter vill vi lämna:
Viktigt att sockermängd i livsmedel framgår tydligare dvs att reglerna stärks så att inte sockret kan döljas i registrerad kolhydratmängd.

Använda RDI i större utsträckning för att förenkla för konsumenten

att värdera ett livsmedel. Idag används för vissa vitaminer och mineraler men detta kan utökas för andra näringsämnen.

Ange kalorimängd både per 100 gram men även per portion för att ytterligare förenkla informationen till konsument. Det är det inte går att använda båda och rekommenderar DRF att använda per portion där det är möjligt.

Genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingrediernser, diarienr: 1336/02, Saknr 31

Upp

2003-03-16

Förslag till förordning om berikning m.m. (Regulation of the European Parliament and of the Council on the addition of vitamins and minerals and of certain other substances to foods SANCO/329/2003)

Upp

2003-09-19

Remiss Codexförslag till riktlinjer om vetenskaplig grund för hälsopåståenden "Proposed Draft Recommendations on the scientific Basis of Health Claims" CX/NFSU 03/9. Diarienummer 2719/02

Upp

"Klinisk Nutrition - Nationella Riktlinjer"

Upp

2003-12-15

Förslag till förordning om tillsättning av vitaminer och mineralämnen och av vissa andra ämnen i livsmedel. (Regulation of the European Parliament and of the Council on the addition of vitamins and minerals and of certain other substances to foods COM (2003) 671 final. Diarienr 358/03.

Upp

2004-08-18
Förslag till ändrade föreskrifter om märkning med viss symbol ("nyckelhålsmärkning")
Diarienummer 1602/2004.

Upp

Yttrande 2005-05-09

Underlag för Handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet i befolkningen. Yttrande över de insatser som berör den Konsumentpolitiska strategin.